Tiden gick, Roger hade tillslut riktigt bra kondis. Vi red ofta 2-timmarsturer i skogen med mycket trav och galopp. Galoppen kom igång pga mor min, hon skulle testa att rida honom en dag men var räddare än hon trodde. Så när hon satt upp så hade hon väldigt mycket ben kan man säga, och Roger reagerade väldigt mycket framåt och mamma tog då handbromsen. Så det blev galopp. 

Tiden flög iväg, jag gick sista året på gymnasiet och visste inte hur framtiden såg ut. Mina föräldrar hjälpte till att betala för Roger under det avtalade halvåret men mer än så skulle de inte ställa upp på. Jag sökte sommarjobb som en galning och tack vare en i stallet fick jag tag på ett. Sommarjobbet innebar att jag kunde förlänga fodertiden till augusti så vi fick ett par månader till.

Efter sommaren så började högskolan och med hjälp av studielmedel så kunde jag ha förlänga fodertiden ännu mer. Vi ökade tiden ett halvår i taget och det kändes som han bara var min. På högskolan så var jag oftast i skolan på förmiddag eller eftermiddagar, det var nästan aldrig heldagar så jag hade gott om tid för stallet trots att jag kanske borde ägnat lite mer åt plugg.

Vi började träna för tränare, både dressyr och hoppträning. Nu började det bli fason både på mig och på Roger. Efter att ha lekt runt i skogen utan krav så fanns det en hel del att göra. Vi arbetade först med skritten, därefter traven och ju bättre skritt och trav blev desto svårare fick han för galoppen. Eller galoppen vi haft var långtifrån bra och han orkade inte galoppera i samma form som han travade i. Med hoppträningarna så blev galoppen bättre, sprången hjälpte honom in i galoppen så han började arbeta med de musklerna. Som med så många andra travare så hade han lättast för vänstergaloppen men med mera hoppträning så blev högergaloppen bättre också.

Tiden fortsatte rinna iväg och jag var inne på mitt tredje och sista år på högskolan som nu var på gång att bli universitet istället. Att tänka på framtiden under tiden man gick på högskolan var nästan värre än på gymnasiet. Nu skulle man hitta jobb och jag hade ingen aning om vart jag skulle hamna. Det enda jag visste var att jag ville ha Roger med mig och för det så var jag tvungen att köpa honom. Lägligt nog så hörde ägaren av sig, hon insåg att hon betalade försäkringen på en häst hon aldrig nyttjade och tyckte att antingen betalar jag den eller så säljer hon honom. Jag sa då att jag skulle fundera på det hela för trots att jag var 18 fyllda för länge sen så behövde jag ha mina föräldrar med mig innan köpet. Veckan därpå ringde jag upp ägaren och sa att jag ville köpa honom men då skulle hon fundera på saken. Sen var allt klart för köp! 3 år, 3 månader och 3 dagar efter foderkontraktet skrevs och roger stod på stallplanen så skrevs köpekontraktet och han var min!

Anledningen till att jag skriver om hur jag fick tag på Roger och hur vi började är att just nu ligger vi lite i dvala vad gäller ridning och träning så det finns inte så mycket att skriva om vad som händer nu.

Tredje dagen i stallet, så var det faktiskt dags för att rida. Vissa anser kanske att det var väldigt hastigt men det beror ju på hur hästen reagerar på hela flytten och allt. Eftersom han var ny för mig och utan kondis så höll vi oss i paddocken. Skrittade enbart för det var tillräckligt för honom. Han var svettig redan efter 15 min skritt och då slutade vi.

Fjärde dagen i stallet så red vi ut med sällskap, skrittade enbart och det blev ingen lång runda pga kondisen. Det var nog här jag upptäckte att herren var nyfiken på allt! Ville gärna kolla och nosa på allt.

Den närmsta veckan såg ungefär likadan ut skritt 15-20 minuter, ev. med en mindre travliknande sträcka någonstans mitt i.

Men det märktes fort att kondisen blev bättre! Det tog inte så lång tid innan vi kunde rida som "alla andra", dvs skritta och trava i 45min-1 timma utan att kraken var dyngsur av svett. Galopp var inte att tänka på utan vi jobbade på med skritt och trav.

Roger var inte den hästen jag letade efter men det var han som kom till mig ändå. Troligtvis för att han var snäll, det sa ägaren att han var i alla fall. Det var svårt att avgöra om han var snäll på provridningen, men hans lilla småtestande var rätt lätt att komma ur men frågan är om en snäll häst testar med en gång? 

Vi tog "hem" honom en lördagseftermiddag i slutet av oktober. Med hem så menas ett trevligt stall ca 1 mil från vart jag bor men det blev Rogers hem för en tid framöver. Ägaren ledde in honom i transporten och trots ovanan så gick han på med en gång.

Transportresan var inte så lång, ca 2 mil, men det var en dyngsur häst som kom fram. Lite stirrig som undrade vart han hamnat och ropade för att få svar. Men de andra hästarna svarade honom inte så han skrek lite till och ännu mera. Han lugnade sig så småningom och dagen därpå var det dags för honom att träffa blivande polarna i hagen. 

Första dagen i hagen på nya stället var en söndag. Det var grannboxen som hade jouren den dagen och vi var med vid hopsläppet som gick galant! de andra hästarna hade släppts ut först och vandrat iväg en bit i hagen så det hade mer yta att träffas. Roger var spänd såklart men gick in för att möta de nya polarna. Han är lite småspeciell vad gäller nya hästar, han drar ut på hälsningen. Han klarar inte att hälsa länge i ett svep utan han nosar och hälsar kortare stunder fast flera ggr. Likadant denna gången och för att komma undan de nyfikna främlingarna så blev det lite spring i hagarna med han själv i täten. Men allt gick ändå till lugnt och sansat så det var ett riktigt lyckat ihopsläpp!

en kass bild på utsläppet.

Vilken originell rubrik...