Hopptränar numera på onsdagar, men idag skulle jag inte tränat för det var planerat med vaccination igår. Vaccinationen blev skjuten till fredag el. ev. måndag så då var det läge att åka på träning idag.

Kör direkt från jobbet som vanligt, fixar häst, transport, utrustning. Allt löper på som det ska, har tid att köra förbi macken och kolla däcken så gör det. Kör därifrån och mot klubben, något dunsar till på motorvägen och jag undrar vad han pysslar med i kärran. Det dunsar en gång till och jag tänker att så fort jag kört av så ska jag köra åt sidan och kolla vad han gör för han brukar åka snällt. Funderar på om jag drog åt stödhjulet ordentligt?

I rondellen efter vi kört av motorvägen dunsar det till än mer och låter för jävligt därefter. Stannar så fort jag kan och är ändå lagom ur vägen för all annan trafik. Kliver ur bilen, en minibuss har stannat snett bakom och chauffören undrar om allt gått bra. Han har sett och förstått vad som hänt före mig. Jag inser att transporten saknar något, det fattas två hjul på ena sidan. Roger är lugn, chauffören hjälper mig hämta hjulen i diket. Ena hjulet pyser. Högt. Han konstaterar även att bultarna är väck. Han undrar vad jag ska göra, jag säger att jag får väl ringa på hjälp.
Ringer därefter direkt till en i stallet, tänker att hon kanske kan komma med sin trailer så Rogga får komma hem igen. Hon är ute på vägarna och har en bit kvar till stallet. Samtidigt stannar en annan kille och undrar om jag behöver hjälp. Ja, det behöver jag! Med att få fram bultar, bultar som passar. Vart hittar man det? Pratar med stallkompis och killen samtidigt. Han börjar ringa andra. Jag lägger på luren och ska försöka nå någon annan i stallet. Killen ber om en bult från andra sidan för att kolla om bultarna de har hemma passar. När han åkt ringer en annan från stallet. Hon har hört via första tjejen att jag har stora problem och är på väg.  Pratar med mig hela vägen fram.
Roger är fortfarande lugn. Slår på varningsblinkers och står och vet inte vad vi ska göra. Väntar. Två till från stallet kommer för att se om de kan hjälpa. Polisen kör förbi. Inser att bilen slutat blinka. Batteriet! Varför? Väntar mera. En ringer efter startkablar. Killen kommer tillbaka med assistans av en person till. De har bultar, de har en bra mycker bättre domkraft och en elektrisk bultdragare. Däcken åker på, första ser rätt platt ut, var nog det som lät ordentligt när vi hämtade dem ur diket. Nästa åker på, ännu mer platt... Tar fram reservdäcket, utan dubb men åtminstone luft i. Killarna kan äntligen fara vidare, Roger tackar med att gnägg och jag med ord. Tack!
Sen är det vår tur att jobba och få igång bilen. Går galant. tuffar mot macken och kolla luft eftersom ena däcket är litelite platt. Tuffar därefter mot stallet igen, fegiskör. Alla bultarna har dragits åt ordentligt men känns osäkert ändå när man lyckats tappa två däck och det på samma sida. Har en buss bakom. Hen uppskattar nog inte att jag kör i 40-50 där det är 70. Tror inte hen uppskattar det på 50sträckorna ens.
Kan äntligen svänga av mot stallet. Snart hemma. Lastar ur, Rogga vill knappt ur. Fixar och donar i stallet, släpper ut rogga, fodrar hästar, och i bakhuvudet gnager tanken på bilbatteriet. Undrar om jag lyckas ta mig härifrån? Det är inte långt hem men att gå tar tid.... Bilen startar, transporten parkeras. Bilen får tuffa på tomgång medan jag hämtar prylar. Tar mig hem. Fortfarande smått i chock. Varför kör jag iväg på träningar? Vilken fantastiskt snäll häst jag har! Hur visar man tacksamhet för främmande folk? Blombud? Vad hette människorna? Hur når jag dem? Vad ska jag göra med transporten nu? Vågar jag köra själv i fortsättningen?