Var i stallet på förmiddagen, tänkte rida ut en sväng. Eftersom han har en tappsko så svängde jag förbi det riktiga stallet för att hämta boots. På betet så var det en del gnäggningar när jag kom, troligtvis pga att en hästpolare saknades. Det är när någon saknas i hagen som han kan tänka sig gnägga när jag kommer. Vi red iväg den krångliga vägen, han började trixa med en gång. Sen kom vi fram till hästfolk och han började krångla igen, försökte vänta ut honom och driva ett tag men fick sitta av för det fungerar inte när folk kommer med tips och försök. Sen fortsatte vi mot viadukten, den var farlig den också idag men vi kom igenom utan draghjälp. Den farliga svängen var inte ett dugg farlig idag! Sen red vi igenom den andra viadukten som är trängre och vållat mer problem men den klev han igenom med bara lite tvekan, inget stopp!

Pålle fick gå ut i hagen utan betesreduceraren pga skav och trasig reducerare. Jag for hem för att få av mig stalldammet och stack sen till hööks för att få reservdelar. Sen blev det en sväng till betet igen och pålle fick på sig ny grimma med hel reducerare och flugpannband.

Roger trampade av sig en sko igår... Då började jag fundera på om han kanske ska få testa att vara barfota igen.

När jag tog hem honom på foder så var han barfota, men det fungerade inte där jag hade honom. Han hade innan bara gått och latat sig i en gräshage så när han kom till annat stall med annat underlag i hagarna och dessutom började ridas så växte inte hovarna i samma takt som han slet ner dem. Då tänkte jag inte alls på att det finns barfotaboots, för det är rätt smidigt med sådana om han klarar sig barfota i hagen.

MEN min hovslagare är helt emot att hästar som används går barfota. Så jag måste ta hjälp av någon annan, och jag söker info på nätet om olika metoder, invänjningsperiod, boots o.s.v. och alla verkar vara antingen eller när det gäller skor eller barfota. När det gäller det så är det svart eller vitt för många och jag söker hjälp av någon som ser barfota och skor i någon slags gråskala, någon som är villig att testa men säger till om det inte fungerar och då slår på skor igen men sådana personer verkar inte finnas inom hovvärlden.

Nu kommer bilderna från betessläppet, min häst är ingen ängel när det gäller hopsläpp längre. Numera går båda flockarna ihop och det är min häst som går lite avsides från de andra men det är han som bossar runt de andra.

Den är inte från betesläppet, utan tidigare men visar världens finaste häst :)

Nu är äntligen sommaren här, eller typ på gång. Pålle vilade i helgen, jag var neråt Kalmar.

Senaste tiden så har han varit lite stissig. Inte velat gå genom viadukter, lite knepig på broar, svårt att lämna hagen. Allra sista gången innan det blev minisemester så hade vi en stor diskussion om att gå bort från betet och polarna, Han verkade påstå att han var alldeles för mycket flockdjur med alldeles för mycket vildhästinstinkter för att kunna lämna polarna alls! Men vi kom därifrån, tack vare en cyklist! Så det är en väldigt tam vildhäst jag har som anser att främlingar på cykel fungerar som draghjälp.

Andra problemet samma runda var igenom en viadukt. Det var en hästslukande viadukt! Vi kom rätt nära men efter en del snurrande på stället och flyttande för att en bil skulle få chansen att köra igenom så var vi helt plötsligt längre bort än vart problemen började. Tillslut kom vi rätt nära igen, och sen tog vildhästen en bil som draghjälp.

Tredje problemet kom vid en kurva, har ingen aning om vad som var farligt, kanske en skylt om rekommenderad hastighet max 30km/h??? Snurrande och backande igen. Han blev smått upprörd alla tre gånger, och när han börjar backa så kan man vända honom och backa åt rätt håll. När han märker det så börjar han skrapa med en framhoven och göra tendenser till små resningar. Sista hindret klarade vi utan draghjälp, och till sist var vi på den lilla skogsvägen jag tänkt kondisträna hästen och träna mina lårmuskler. Trav och galopp till en vändplan och trav och galopp tillbaka.

På hemvägen trodde jag att det skulle gå smidigt med full fokus framåt men så var det något lite farligt vid sidan av stigen. Han kastade sig lagom slött snett bakåt och jag blev helt plötsligt jätteharig för vad han reagerat på. Inte kand et väl ha varit en helt vanlig sten som vi red förbi tidigare? Men troligtvis var det en av de större stenarna som var lite hästätande. Jag blev skitnojjig över ev. björnar. Jag har precis kommit underfund med att det inte är lika omöjligt att stöta på såna här som hemma i Kalmar så minsta ljud från skogen kan ju vara björn...eller?

Igår var första turen efter minisemestern. Jag tog med ett dressyrspö, ett väldigt klumpigt dressyrspö upptäckte jag. Jag tänkte ha det ifall det blev några störningsmoment som sist, han är egentligen inte rädd men har bott in sig tillräckligt på betet för att testa mig på nytt. Vi höll oss på den lugnare sidan, lite trögt att lämna polarna i hagen men inga stopp, studs eller backningar. Vi red ner i en av grusgroparna och så hittade jag troligtvis platsen där många brukar rida. Jämn mark med väldigt många hovavtryck och lagom stort för att rida på stor volt, går även att rida på mindre fyrkantsspår om man känner för det. Så där kollade jag av högergaloppen, blir alltid lika förvånad över hur lätt han fattar den numera, det är hos mig högergaloppsspärren sitter och tyvärr sitter den än när jag rider rätt fram i skogen.

Skulle behöva trimma lite mer på banan, var länge sedan vi red lektion nu också. Har inte ridit så mycket för den ena tränaren här, men några lektioner har det blivit men har inte känts helt kanon, men är nog för tidigt att säga. Det gjorde det för tränaren i Örebro. Helt galet vad framåt det gick för henne på typ 3 lektioner! Samtidigt så red jag knappt något mellan lektionerna så jag hann inte riktigt "förstöra" något mellan lektionerna efterosm jag nästan enbart red för någon.